"Mamma, du HAR sett bättre ut!"

sa min 12-åriga son till mig igår kväll, sådär typ kl.22:15, på väg ut ur simhallen, kånkandes på syrgastuber och simfenor.

-Eh, va? Ursäkta, jag har legat i en klorfylld pool 1,5 timme, UNDER ytan, med ett cyklop (eller mask som "vi" dykare säger) tryckt i ansiktet och en gummirem runt håret!!

Vi går upp ur poolen kl.21:55 för att maximera pooltiden men sen ska vi helst vara ute före kl.22 så att duscha med schampoo och balsam är inte att tänka på.

Jag är röd i hela ansiktet av kloret och ansträngning och...ja allt som inte är bra för en mogen hy helt enkelt...

Håret är extremt rufsigt och oborstbart och går åt det röda hållet då det är blött- matchar ansiktet kanon!

Så ja, min son, jag hoppas innerligt att jag "sett bättre ut" men tack. Verkligen.

Tsss....

Detta med dykning blev ju också en slump. Som mycket annat, det bara blev. Jag har en idé som utvecklas, ändras längs vägen och jag TYCKER att jag förbereder mig men så POFF leder allting fram till något annat! Något jag inte alls tänkt från början men som just där och då låter som den bästa idén ever och då går beslutsprocessen snabbt!

Och kom inte och säg att jag inte är förberedd och gjort research. Det har jag. Oj , oj, oj... Massor! Det är bara det att jag förberett och researchat om något ANNAT innan och sen blir det det här andra. Och då tänker jag: research som research.

Ja, just DÅ tänker jag så.

Nu tänker jag mer: "HUR tänkte jag? Hur hamnade jag i allt detta?"

Hur gick vi från lyxkryssning i Medelhavet till dykcertifiering i Sverige och boende i dykresortens lägenhet i Kroatien i två veckor?

Någon som ser en logisk koppling? Jag har hela kopplingsschemat i mitt huvud så för mig är det fullkomligt logiskt.

Och ofta blir det bra ändå!

Det är det där med livets vägar-hur man hamnar i olika situationer och tar sig an dem.

Så nu avverkar vi 5x4timmars lektioner med teori och pooldyk och avslutar med uppdyk i Kroatien i sommar. Teorin är en hel bok att läsa med kunskapsfrågor efter varje kapitel och ett avslutande teoriprov. Och den som tror att det bara är att kränga på sig en syrgastub, ett cyklop och sen ploppa i vattnet- eh, nä. Eller att det bara är att simma på där under ytan.

Nope, inte så enkelt kan jag säga. Det gäller att hitta rätt flytkraft och trim. Man vill ju varken flyta på ytan eller hamna på botten.

Jag har förstått att detta med dykning är inte bara ett semesternöje, once in a liftetime, det här är en livsstil. Och jag hoppas att vi kommer att hålla detta intresse och våra kunskaper vid liv så att pojkarna kan ha stor nytta av detta när de blir äldre. Och att de då kommer att vara tacksamma över att deras mamma tog smällen att en kväll i veckan se lite..."mindre bra ut" (milt uttryckt) .

Det här kan vara något av det bästa vi gjort!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kliver på T-banan vid Gullmarsplan och går in i gången för att fler ska få plats. Inga sittplatser finns men det är ok. Bara jag får hålla i mig någonstans. Nästa station är Skanstull, två passagerare går av och lämnar två lediga säten. För mig g...

Året är 2011. Jag och småkillarna är på väg till skolan. -Försiktigt ner för backen! Hinner jag precis ropa innan de försvinner runt kröken. Sekunderna senare kommer Adrian flåsandes: -Mamma! Mamma! Nu är det bacon! John har krockat med en bi...

På höga hästar sitter de som aldrig trillat av. De som sitter säkert i stadig sadel och håller sig hårt i tyglar eller sadelknopp.  De kan lätt säga: "Dålig uppfostran! Begriper väl vem som helst att alla måste ha en sadel. Och strama tyglar." ...

"Ingenting är viktigt, När allt känns svårt. Allt faller Och det faller hårt. -Ta emot mig om du kan! ..men ingen hann. alla blickar åt eget håll. Jag reser mig själv För att jag kan. Allt faller Och det faller fort. -Rör mig in...

Att släppa taget om något betungande, är en befrielse. Om man är redo. Bara då. Annars finns grus av tvivel, stick av agg kvar. Om man orkar ta det där andetaget, ett djupt…. Och sen, släppa! Fri! Blotta sin strupe. ”Här! Hugg ...