Direktlänk till inlägg 30 mars 2017

De drunknade barnen syns inte

Av Ulrika - Torsdag 30 mars 18:15

"De drunknade syns inte

Min son håller på att drunkna, han sjunker och jag har hoppat i för att försöka rädda honom, dra upp honom men jag har precis näsan över vattenytan själv. Vi är nära bryggan, precis nära och på bryggan står ”Skolan”.

Jag ropar mellan kallsuparna:

”Hallå! Hjälp!”

-Hmmmm, tja här hänger en livboj, undrar hur den fungerar? tänker Skolan.

”Kasta! Jag…tar emot…hallå…?”

(Varför kastar inte Skolan i den?)

-Hmm, undrar om jag fååår kasta i den här och hjälpa barnet? Funderar Skolan vidare.-Den kanske är dyr? Hur funkar den ens? Instruktioner? Nu ska vi se…Finns det en handlingsplan?

Skolan tänker länge och väl. Sätter sig ner på bryggan, tar fram sin kaffetermos. Vad händer om…?

”Snälla…”

-Äsch, så där! Jag kastar i den bara! OJ va duktig jag var nu! Stark och hjälper den som är svag! Jajemän! Det här ska jag berätta om på lärarkonferensen. Duktiga jag!

tänker Skolan stolt för sig själv, reser sig och går tillbaka genom skogen, till den trygga plats där allt är normalt och inget händer. Där fyrkantigt är bra och olik är samma som oförståelig.

 

Skolan ser inte heller att livbojen flyter där för sig själv på vattenytan. För när den väl kastades i, var det redan försent.

Mamman ligger sargad på stranden, andas hjälpligt men hjärtat är borta, liksom Sonen."

 

Mitt första inlägg och fortsättning följer, eller snarare- då blickar vi kanskt tillbaka. Hur hamnade sonen i vattnet från början?

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika - Söndag 24 sept 20:52

Jag kliver på T-banan vid Gullmarsplan och går in i gången för att fler ska få plats. Inga sittplatser finns men det är ok. Bara jag får hålla i mig någonstans. Nästa station är Skanstull, två passagerare går av och lämnar två lediga säten. För mig g...

Av Ulrika - Onsdag 13 sept 22:58

Året är 2011. Jag och småkillarna är på väg till skolan. -Försiktigt ner för backen! Hinner jag precis ropa innan de försvinner runt kröken. Sekunderna senare kommer Adrian flåsandes: -Mamma! Mamma! Nu är det bacon! John har krockat med en bi...

Av Ulrika - Tisdag 8 aug 19:05

På höga hästar sitter de som aldrig trillat av. De som sitter säkert i stadig sadel och håller sig hårt i tyglar eller sadelknopp.  De kan lätt säga: "Dålig uppfostran! Begriper väl vem som helst att alla måste ha en sadel. Och strama tyglar." ...

Av Ulrika - Tisdag 8 aug 18:29

"Ingenting är viktigt, När allt känns svårt. Allt faller Och det faller hårt. -Ta emot mig om du kan! ..men ingen hann. alla blickar åt eget håll. Jag reser mig själv För att jag kan. Allt faller Och det faller fort. -Rör mig in...

Av Ulrika - Onsdag 31 maj 23:47

Att släppa taget om något betungande, är en befrielse. Om man är redo. Bara då. Annars finns grus av tvivel, stick av agg kvar. Om man orkar ta det där andetaget, ett djupt…. Och sen, släppa! Fri! Blotta sin strupe. ”Här! Hugg ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ullede med Blogkeen
Följ ullede med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se